Riitta Brunzell

Afrika

Vad jag såg

Barn, barn och åter barn
vid vägarna, i dammet
gående, springande, hoppande
Bärande stora saker på huvudena
försökte dom sälja
frukter, bröd, saker av alla slag
Dammiga och smutsiga
vände dom sina ansikten mot mig
tittade nyfiket och log
Jag såg in i deras glad ögon

Kvinnor med bylten på ryggarna
bylten med barn, nöjda barn
alltid nära mamman
Betraktande omvärlden med pigga ögon
eller sovande, kanske drömmande
Om vad?

Vägrenarna fyllda av liv
Marknadsstånd, stora och små
kokande oljekittlar
grönsaker, bröd och kött
Kvinnorna, alltid på väg någonstans
raka i ryggen med bördan på huvudet
Emaljfat, plastkorgar, vedknippen
Ja allt, allt såg jag på deras huvuden

Bilarna och mopederna på vägen
tutande hänsynslöst
drivande upp dammet från vägrenen
Vägrenen där barnen lekte, levde, växte upp
Barnen - dom smutsiga och dammiga
Barnen - dom glada och nyfikna

Palmer vid vägarna
delvis röda av dammet
som bilarna drivit upp
Ändlösa palmstränder
där vågorna slog mot stranden
dånande i mörkret, nästan skrämmande
Vågorna från havet, som äter upp stranden
bit för bit, bit för bit

Människor vid bäckarna
tvättande kläder i hinkar
vatten, tvål och hink, ibland en skurborste
Kläder av alla slag, stora och små plagg
allt fick plats i hinken
och allt sköljdes i bäcken
där det knappt fanns vatten
Sedan alla kvinnor
som bar hem tvätten
i stora emaljfat eller i korgar,
i hinkar - på huvudena

Människor böjda över brunnarna
halande upp vatten
med hink på en repända
Vatten till odlingarna
till grödor som kämpar mot torkan
mot solen och värmen

Trafiken inne i städerna
bilar, mopeder, avgas och damm
Bland allt detta
unga män, bara pojkar
säljande saker, saker av alla slag
i hopp om att få en slant
till mat, till bostad, till kläder
Ungdomar som flytt från landsbygden
som hoppas få ett bättre liv
i staden bland bilarna
bland avgaserna och dammet
Tiggare, sjuka och fattiga
räckande fram sina händer
mot mig, mot oss, mot hjälpen
som kanske inte kom

Vad jag tänkte

Vem är jag
som kommer hit och tittar
Betraktar allt från ovan, från sidan
Deltar inte men berörs
djupt i sinnet
Har jag rätt att komma hit
Har jag rätt att vara här
Har jag rätt att se och uppleva
Jag, som ändå inte kan hjälpa
Eller kan jag?
Jag, som själv lever ett annat liv
Så långt ifrån detta
Blir någon hjälpt av att jag är här
Blir någon lyckligare, gladare
Varför är jag här
Varför kom jag, vad ville jag
Kan någon förstå mig
Och mina tankar

Varför ser det ut såhär
Är jag skyldig, är det mitt fel
Gör min livsstil att andra får lida
Alla dessa glada människor
är dom lyckliga i sin fattigdom
lyckligare än jag, än vi
Skulle dom bli olyckliga
om dom fick läkarvård
om barnen fick gå i skola
och slapp växa upp vid vägen
i dammet, bland bilarna
Om ungdomarna slapp trängas på gatorna
Slapp gå mellan bilarna
i hopp om att kunna sälja, sälja
i hopp om att få en slant
Nej, dom skulle inte bli olyckliga
Varför kan vi inte ge dom allt detta
Vi som lever i överflöd
Vi, som inte vill se våra egna barn
dammiga vid vägkanterna
utan vill att dom skall få
leka, leva och växa upp som barn
Inte som familjförsörjare
Inte i dammet vid vägkanten
Inte i avgaserna bland bilarna

Tänk om ingen skulle behöva tigga
Tigga för att överleva
Om ingen skulle behöva sträcka ut sin tomma hand
Mot mig, mot oss, mot dom rika
Som ändå inte hjälper

Vad tänkte han om mig, mannen,
vars blick jag inte vågade möta
Mannen, som mist ett ben
och stapplade fram på kryckor
mellan bilarna, i avgaserna
Vad tänkte han om mig
när jag la några slantar i hans
utsträckta, darrande hand
Jag, som satt trygg i bilen
Jag, som inte vågade möta hans blick

Vad kan jag göra, vad gör jag
Jag föddes så långt ifrån Afrika
som nu känns så nära
Jag valde inte mitt land
Men nu kan jag välja
Hur väljer jag att fortsätta mitt liv
Hur väljer jag att leva
Efter allt som jag sett
Kan jag fortsätta mitt liv som förut
Som om inget hänt
Kan jag det, vill jag det
Vem är jag

------

Mali - Tarja Salmi-Jacobson >>>